alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel
Jag känner för att blogga. Dock finns vissa problem. Ett är att jag absolut inte har något att blogga om. Så känns det åtminstone nu. Men jag är ju bra på att fylla ut tomma sidor med massa ord om ingenting så jag ska väl kunna producera ett ynka blogginlägg. Om det blir intressant eller inte känns ganska oväsentligt. Gårdagen sammanfattades lite snabbt och snyggt i föregående inlägg. Prada-Djävulen innehöll rätt många hemskt klyschiga scener som framkallade tvångsmässiga "SUCK!" (särskilt när hon skulle visa upp sin otroooligt sexiga behå och söta pojkvännen som varit sur tidigare självklart kastade sig över henne och snurra-runt-lyktstolpe-plus-"plötslig"-kyss-på-fyllan-scenen). Visby-öl var gott. Vi fick ingen chokladpudding på korridorsfesten. Med mera.
I morgon börjar ännu en sån där vecka som bör präglas av studieflit. Det känns lite sådär med den just nu. Jag tycker att den här kursen känns evighetslång av någon anledning. Och så längtar jag lite till psykiatrin. En sak jag verkligen ska ta tag i kommande vecka är det där med träningen. Tror jag. Ehm.
Jag lyssnar på Winnerbäck nu. Han är alltid bra. Just nu kör jag bara på lugna låtar (Playlist: Varning för ras, Pacemaker, Hjärter dams sista sång, Aldrig riktigt slut, En svår och jobbig grej, Blåa ögon och så klart Kom änglar). Bra söndagskvällsmusik. Det är skumt med Winnerbäck, han går hem hos de flesta kategorier människor. Okej, inte riktiga indietyper, det är alldeles för mainstream för dem. Men annars. När jag var på konserten i somras hade jag ett alkisgäng bakom mig, några brats till vänster om mig, tre söta tjejer i Marit Bergman-klänningar till höger om mig och fjortismaffian framför mig. På läktarna var medeåldern säkert 45. Sjukt kul faktiskt. Jag tycker inte man ska begränsa sig när det gäller musik. Och ändå kan jag tracka folk för deras ynka musikval. Jag motsäger mig själv hela tiden. När jag var hemma senast satt jag, Jakob och Clara och drack rödvin och konstaterade att alla vi syskon hade sån riktigt god musiksmak. Sen kom Kerstin in i rummet och vi insåg snabbt att det kanske inte riktigt stämde. Hehe. För visst är typ Cascada-disco och låtar i Boten-Anna-klass okej att lyssna till på en rolig förfest eller på dansgolvet, men det är inget man sitter och lyssnar på ensam på tåget till skolan. Jag tror i alla fall att vi kan ha ärvt vår goda smak från pappa. Jag lånar Belle and Sebastian-skivor av honom och vi delar på Sonic-prenumerationen. Det är tufft.
För övrigt har jag faktiskt The Killers härliga partylåt "When you were young" (he doesn't look a thing like jesus but he talks like a gentleman), på hjärnan och det har jag haft sen jag blev av med Brittans "Sometimes I run, sometimes I hide.." som jag gick och nynnade på konstant efter bion (måste varit nån låt med där som påminde om den, ynk).
Nästa helg är det Rockgask på V-dala. Då hade jag tänkt bete mig lite mognare än jag gjort denna helg. Det ska bli trevligt med mat och Deportees. Velvet är ALLTID bra. No more vidging of views på ett tag!
/söndagstrött Helga
Lars Winnerbäck - Pacemaker
I morgon börjar ännu en sån där vecka som bör präglas av studieflit. Det känns lite sådär med den just nu. Jag tycker att den här kursen känns evighetslång av någon anledning. Och så längtar jag lite till psykiatrin. En sak jag verkligen ska ta tag i kommande vecka är det där med träningen. Tror jag. Ehm.
Jag lyssnar på Winnerbäck nu. Han är alltid bra. Just nu kör jag bara på lugna låtar (Playlist: Varning för ras, Pacemaker, Hjärter dams sista sång, Aldrig riktigt slut, En svår och jobbig grej, Blåa ögon och så klart Kom änglar). Bra söndagskvällsmusik. Det är skumt med Winnerbäck, han går hem hos de flesta kategorier människor. Okej, inte riktiga indietyper, det är alldeles för mainstream för dem. Men annars. När jag var på konserten i somras hade jag ett alkisgäng bakom mig, några brats till vänster om mig, tre söta tjejer i Marit Bergman-klänningar till höger om mig och fjortismaffian framför mig. På läktarna var medeåldern säkert 45. Sjukt kul faktiskt. Jag tycker inte man ska begränsa sig när det gäller musik. Och ändå kan jag tracka folk för deras ynka musikval. Jag motsäger mig själv hela tiden. När jag var hemma senast satt jag, Jakob och Clara och drack rödvin och konstaterade att alla vi syskon hade sån riktigt god musiksmak. Sen kom Kerstin in i rummet och vi insåg snabbt att det kanske inte riktigt stämde. Hehe. För visst är typ Cascada-disco och låtar i Boten-Anna-klass okej att lyssna till på en rolig förfest eller på dansgolvet, men det är inget man sitter och lyssnar på ensam på tåget till skolan. Jag tror i alla fall att vi kan ha ärvt vår goda smak från pappa. Jag lånar Belle and Sebastian-skivor av honom och vi delar på Sonic-prenumerationen. Det är tufft.
För övrigt har jag faktiskt The Killers härliga partylåt "When you were young" (he doesn't look a thing like jesus but he talks like a gentleman), på hjärnan och det har jag haft sen jag blev av med Brittans "Sometimes I run, sometimes I hide.." som jag gick och nynnade på konstant efter bion (måste varit nån låt med där som påminde om den, ynk).
Nästa helg är det Rockgask på V-dala. Då hade jag tänkt bete mig lite mognare än jag gjort denna helg. Det ska bli trevligt med mat och Deportees. Velvet är ALLTID bra. No more vidging of views på ett tag!
/söndagstrött Helga
Lars Winnerbäck - Pacemaker
Kommentarer
Postat av: ia
lovar att hålla koll på dig ifall objektet skulle vara där och du funderar på ett återfall.. men deportees borde även dom kunna få dig på bättre tankar.
Postat av: Kech
Du kan väll ändå inte kalla "When you were young" för partylåt?
Postat av: Helga
Det är väl klart att jag kan! The Killers gör ju typ bara partylåtar!
Postat av: Kech
Men neeej! Nej det har inte gjort en enda, det är bara viva la party om man kan dansa eller blir ovanligt jätteglad så man inte bryr sig om att det inte är dansvänlig låt, då är det Viva la party. The Killers gör ju musik-musik inte partymusik!
Trackback