depression, ångest och panik
Nu börjar det närma sig tenta. Och jag borde i denna stund borsta tänderna och börja plugga. I stället har jag en stark längtan efter att dammsuga, och denna längtan beror bara på att jag har tenta i morgon (att det finns en mystisk blandning av stora dammtussar, matrester, katthår och annat trevligt som ett lager ovanpå det riktiga golvet är bara en bidragande orsak).
Igår hade jag och bloggkollega Ia en halvcreddig filmkväll med stora mängder godis. Vi såg Requiem for a dream och konstaterade även att stumfim inte är vår grej. Men i alla fall, Requiem for a dream måste vara en av de hemskaste filmer som gjorts. Den var så sjukt tragisk att man inte kunde välja vem man tyckte mest synd om av rollfigurerna och allt blev bara värre och värre och värre...tills det var någon minut kvar av filmen och DVD:n började krångla och vägrade spela slutet. Frustrerande. Troligen blev det väl inte bättre och vi kanske skulle vara glada att vi inte fick det miserabla slutet för nu kunde vi ju hitta på ett eget där allt ordnade upp sig. Men inte ens det lyckades vi med då den var för hemskt för att kunna inge någon form av hopp. Depressionsutlösande.
Idag har jag mest ångest. Och lite senare kanske även en och annan panikattack. Den som lever får C...som vi brukar säga i branschen.
Och där satte jag mig ned och började plugga.
Helga
Avalanches - Frontier Psychiatrist
"that boy needs therapy, purely psychosomatic"
Igår hade jag och bloggkollega Ia en halvcreddig filmkväll med stora mängder godis. Vi såg Requiem for a dream och konstaterade även att stumfim inte är vår grej. Men i alla fall, Requiem for a dream måste vara en av de hemskaste filmer som gjorts. Den var så sjukt tragisk att man inte kunde välja vem man tyckte mest synd om av rollfigurerna och allt blev bara värre och värre och värre...tills det var någon minut kvar av filmen och DVD:n började krångla och vägrade spela slutet. Frustrerande. Troligen blev det väl inte bättre och vi kanske skulle vara glada att vi inte fick det miserabla slutet för nu kunde vi ju hitta på ett eget där allt ordnade upp sig. Men inte ens det lyckades vi med då den var för hemskt för att kunna inge någon form av hopp. Depressionsutlösande.
Idag har jag mest ångest. Och lite senare kanske även en och annan panikattack. Den som lever får C...som vi brukar säga i branschen.
Och där satte jag mig ned och började plugga.
Helga
Avalanches - Frontier Psychiatrist
"that boy needs therapy, purely psychosomatic"
Kommentarer
Trackback