en ynka blogg...

nu är det fredag och jag sitter hemma i min källare och myser. all by myself. och det är.. tja.. mysigt. några nyinköpta skivor lyssnas igenom och jag har, enligt ICA-kvittot, ätit upp fyra hekto godis och druckit en flaska kall cola.
ah. det är livet!

nu, med godiset uppätet och colan uppdrucken, har jag övergått till att filosofera lite.

det jag just nu funderar på är varför folk har fått för sig att hästar uppskattar att bli slagna på halsen?
exempel: en ryttare och en pålle har just gått en felfri runda på hoppbanan och som beröm så ger ryttaren hästen några rediga smällar på halsen. detta skall föreställa klappar, men det ser ju inte särskilt skönt ut.. tror inte att hästen tänker "åhåå.. min ryttare slår mig, NU har jag allt gjort en insats!"
själv skulle jag då inte vilja bli tillsmälld, ens i berömmande syfte.
vad är det för fel med att klappa normalt, typ stryka hästen på halsen? eller klia den lite kanske?
*krafs krafs*

i morgon blir det dreamboy på velvet och jag ska endast gå runt och citera varanteatern denna gång.
får se hur det går..

fin fredag alla!

ia

låt: first floor power - ten pictures
bara för att jag lyssnar på den just nu..