en ynka blogg...

Håkan Hellström på Liseberg igår var i vanlig ordning fantastiskt bra. Jag har sen konserten konstant haft textrader från låtarna som spelades på hjärnan, helt osammanhängande..ungefär såhär:


det var nästan alltid svart i tankarna på Långedragspaviljongen 
där jag nästan alltid satt med pensionärerna under båtsäsongen
du stod i dörren och sa, är det här allt det bli så dör jag
du sköts i bitar, jag kanske gled emellan
jag sålde fjorton gram marocko finest
i korridoren på Åvägens studenthem
jag har gått på knä så många år i den här staden
dom sa till mig "Far inte till Stockholm 
för du blir aldrig mer densamma”
och jag ramlade omkull och tog mig upp igen, och sen ramlade jag omkull igen
"glöm mig aldrig Håkan, parkbänken är aldrig långt borta"

sluta dröm om det ljuva livet, 
vi kommer aldrig vara med om det,
kom kom atombomb, om vi nån gång, nånsin blir som dom
och nån dag är jag glömd här...
vi kan le, men bara i sekunder 
det är ett uttryck för känslor 
och det är förbjudet
bortsprungna katter ropar, 
så bortsprungna katter ropar tillbaks
för patetik är konst 
och konst är att förstå

ge mig arsenik, för stan är full av tanter och tragik
och vi satt på gräset
som växte i takt med himlen
15 bilar, 15 rastlösa truckchaufförer
freakin' doktorer, 25 konstaplar i gathörnen
elvispojkarna som slänger upp påskliljorna 
Andra Långgatan-flickorna med hjärtat av på mitten

men du skriver ord som mord i handen
nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig
alla talar om dig, hurricane.
du säger har du tändstickor, ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm
så säg det och få det gjort, det finns bara ett enda sätt att brinna upp

och jag var full och jag var dum, och jag ramlade på allt 
och jag föll för nån på en fest nånstans
och jag vet att allt är falskt och bedrägeri 
men det struntar jag i, för vi dansar och du har så mjuka läppar
det skulle ju va dans, dans, dans!
och du, du är mitt UPPE i livet 
men NERE på gatan.
UT på syntheseizer-golven 
NER i ljuva livet 
UPP på taken 
ÖVER staden
ta mig till kärlek, ta mig till dans, ge mig nåt som tar mig någonstans

jag ramlar kär i dom som inte ens vet vem jag är
och jag vågade aldrig hålla din hand , vi är inte såna som i slutet får varann
någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
det gör ont att veta, lika ont att undra.
dom kommer kliva på dig igen
vi kanske ses det finns en chans på en spårvagn nånstans

vad jag bryr mig om är att se som i slowmotion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss
åh, gud det gör så ont att något så nära kan vara så långt bort
och jag hatar att jag älskar dig,
och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig...
slutet har just börjat mellan dig och mig
för jag vill veta om kärlek finns
den tar slut från kyss till kyss
det är svårt att inte gråta när jag tänker på oss två nu

alla dansar och jag tänker är du också själv, var är du ikväll
hål i skorna och jag går i ösregnet
 och bilarna kör nästan över mig men jag märker inget
jag tänkte sjunga nåt för dig igen, men när jag blir för full för att sjunga
kan vi promenera hem i GBG-regn
jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din
och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför
natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö

om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt




Japp, that's it. Nu ska jag ta tag i projekt städa garderoben.

Helga