petter och hans fyra getter

I sin stuga bodde Petter, med en katt och fyra getter.
Första geten hette Röd, den åt bara smör och bröd.
Andra geten hette Blå, den var starkare än två.
Tredje geten hette Gul, den var julbock varje jul.
Fjärde geten hette Vit, den var känd för sin aptit.

Hela dagen måste Petter valla sina fyra getter. 
Röd och Blå och Gul och Vit sprang i skogen hit och dit.
Mitt i skogen i en sten, bodde trollet Ludenben.
Ludenben var alltid arg, alltid hungrig som en varg.
Petters getter åt han opp, Fastän Petter ropa stopp.
Hem till stugan gick då Petter med sin katt men utan getter.

Många tårar fällde han, Murre Svart gick av och an.
Men i stenen Ludenben gned sin mage log och sken.
Då sa Murre Svart till Petter: "Jag ska rädda våra getter.
Röd och Blå och Gul och Vit ska jag genast hämta hit."
Murre Svart sprang fort som blixten tills han mötte vännen Sixten.
Båda skrämde Ludenben, så han råkade i sken.
 
Utför berget ramla´trollet och gick sönder helt och hållet.
Murre Svart är bra att ha sade alla getterna.
Ludenben fick ont i magen. Hela natten, hela dagen.
Men i stugan trallar Petter, Murre Svart och fyra getter

Åh, jag kan den nästan fortfarande utantill. Men detta är inget boktips, även om jag är ett stort fan av Petters getter. Jag är också väldigt sugen på en beställning från kära HM precis som min bloggkollega har gjort. Men jag tror det får bli lite live-shopping senare i sommar i stället. Ska också satsa på basplagg så jag får chans att använda alla mina halsband, örhängen och scarfar. Inte för att man orkar på vardagar, men ändå. Sen har jag lust med en Asos-beställning också, även fast pengarna inte direkt har rullat in i sommar.

Idag är det fredag, men det är en arbetande helg så det känns inte särskilt skönt. Snart ska jag i alla fall promenera ner till CP (som i det här fallet inte är en förkortning för Cerebral Pares utan för Centralens Pub eller ngt sånt vilket i sin tur också är helt ologiskt eftersom stället faktiskt inte heter så utan Centralens Bar&Kök) för att äta lite mat och dricka en öl. Jag har inte druckit öl sen England (om man bortser från nån halväcklig sak på Arken) så det ska bli riktigt gott. På lördag blir det Winnerbäck-konsert ändå och det ska bli underbart. Han kan inte göra en dålig konsert eftersom varenda låt han gjort är bra.

Nu sjunger The Killers "Smile like you mean it " i bakgrunden. Mkt bra musik!

/Helga


djävulen bär prada

nu ska jag åxå dra mitt strå till stacken (dra min bok till bloggen?) å säga några sanningens ord om vad jag har läst på sistone.

eftersom djävulen bär prada är very aktuell för tillfället pga att den blivit film (med meryl streep och anne hathaway f.ö) så tänkte jag att den kunde funka som reselektyr på tåget till sthlm.
well. den var väldigt.. ytlig. å chick-lit:ig. vilket ungefär är samma sak. fast den måste väl vara lite ytlig eftersom den utspelar sig på ett modemagasin..
i korta drag handlar det om andrea som just är färdig med college och som råkar få jobb som assistent till en redaktör på en stooor och känd modetidning( ett jobb alla säger att miljoner flickor skulle dööö för) trots att hon är helt ointresserad av mode. redaktören visar sig vara.. well.. gräslig. helt otroligt gräslig faktiskt. men andrea biter ihop eftersom att ha arbetat för miranda priestly (gräsliga redaktören) i ett år är en biljett till nästan vilket jobb som helst inom tidnings/modesektorn och andrea vill skriva för new york post (=fiiiin, seriös tidning).

boken handlar om andreas tid som slav till miranda priestly. med ingående beskringar om allt elände. bara att hämta kaffe till henne är förenat med livsfara..
man får veta hur det fungerar på en stor modetidning. om det som står i boken stämmer är jag inte ett dugg avundsjuk på alla flashiga modemänniskor. fast det är ju intressant att läsa hur det kan gå till, om det nu är sant alltså. hoppas inte. urk.
dessutom är det väääldigt många beskrivningar och upprabblingar av alla kläder andrea får ha på sig. istället för att skriva bruna mockabyxor så blir det bruna mockabyxor från GUCCI. märkena måste tydligen alltid rabblas upp. exempel: huvudpersonen har på sig öppna jimmy choo-skor med stilettklack, bruna mockabyxor från gucci, genomskinlig dolce&gabbana-top och en stor luis vuitton-väska i handen. väldigt irriterande i längden. okej, hon kanske inte hade just dessa kläder på sig vid ett och samma tillfälle, men vad det än var som räknades upp så lät allting falltid förrutom irtriterande dessutom fascinerande fult. hon skulle alltså jobba på en stor modetidning och klä sig som värsta white-trashbruden (en dyr sådan. but still..)
jag blir så upprörd. MOCKABYXOR!?!

vill man ha en lättläst, något irriterande bok och är intresserad av modebranschen så är denna väl lämplig. fast då får man stå ut med väldigt mycket jimmy choo-skor hit och mockabyxor från gucci dit. plus en vidrig chef som man får lust att strypa med en av hennes egna hermes-scarfar.

författaren har f.ö arbetat som assistent till anna wintour (som jag sett bära prada på front row-bilder) på vogue. uuuundrar om hon inspirerats till denna boken därifrån?



/ia (gnällig bokrecensent)

låt: the pipettes - simon says

bret easton ellis - glamorama

Nu har jag äntligen läst ut Glamorama som jag påbörjade under englandstrippen. Den lästes på sitt originalspråk, något jag tydligen ska vara tacksam för efter att ha läst denna recension. Men nu ska jag alltså säga något om vad jag tyckte om innehållet och inte översättningen då jag sluppit (?) den. Jag tyckte att handlingen var ganska svår och rörig, folk konspirerade hit och dit och man visste inte riktigt vad som var verklighet och vad som inte var det. Men det kanske hör till. Mycket namedropping (i princip alla amerikanska + några brittiska A-list-kändisar från 1998 då den skrevs fanns med någonstans), den "perfekta" model/actor-världen beskrivs, en extremt ytlig och känslokall huvudperson, mycket detaljerade sex-och våldsbeskrivningar (hade nog känts ännu mer pinsamt att läsa de kapitellånga samlagsscenerna på svenska), märkliga mord och konspirationer, med mera med mera. Inte riktigt min typ av bok. Fast ändå var den rätt så bra. Språket och beskrivningen av ett sjukt ytligt och helt annorlunda liv. Måste erkänna att jag skumläste den lite i mitten, men de sista kapitlena blev plötsligt väldigt spännande.



Hmm. Nu är bara frågan om jag ska fortsätta med "På drift" som jag påbörjade innan (massa spontana människor) eller satsa på något lite enklare, typ chic lit. Det blir nog det sistnämnda skulle jag tro. Jag är nämligen ganska ytlig.

/den mkt oerfarna bokrecensenten Helga


Nyare inlägg