en ynka blogg...

Sitter och proppar i mig några mackor för jag orkar inte laga mat. Egentligen borde jag, för jag ska ha matlåda tills i morgon då vi ska författa en diskussionsinledning. Men jag hittade en matlåda som eventuellt går att använda i kylskåpet. Den är bara några dar gammal..tror jag..jag har inte så bra koll..i vilket fall som helst så dör jag nog inte. Idag på seminariet diskuterades huruvida man egentligen skulle kunna säga att det finns personer som aldrig haft en DSM-diagnos...med tanke på att man i stort sett uppfyller kriterierna för Alkoholintoxikation varje helg. Eh. Det känns lite oroväckande att man skulle kunna diagnostiseras med en psykisk störning varje gång man är full. Men ändå rätt kul.

Sen kommer jag alltid att tänka på alla gamla dagisbarn när vi har barnpsykiatri. Inte de normala barnen, de glömmer jag ofta rätt snabbt. Nej, det är i stället de där andra som jag aldrig kommer glömma. Min lilla ryss som jag hade egen vila med varje dag, han slängde saker i huvudet på mig och gnällde "jag veeet inte" varje gång man skulle göra något (det betydder "jag vill inte", han hade inte riktigt fattat skillnaden). Eftersom vi läste samma böcker varje dag kunde vi "spöket i köket" utantill och citerade varannan rad ("den kom igen väggen, nu hoppar den på äggen!", "och se nu tar den skurken och kastar rödbetsburken!") med inlevelse. Tjejen på avdelningen som aldrig sa ett ord när hon var på dagis, inte till någon ("Selektiv mutism" skulle jag nog säga nu..). Eller jo, en gång lekte hon med en tjej när det bara var de två kvar...och hon skrattade! Sen såg jag henne på coop en gång och det var som att se ett helt annat barn. Hon babblade oavbrutet med sin mamma och lillebror. Den lilla killen med autism på grannavdelningen. Och han som inte diagnostiserats än men säkert uppfyllde vartenda kriterie för autism och som jag jobbade lite med förra sommaren. Det är liksom dem man minns.

I kväll har jag varit på vikariemöte angående mitt extrajobb. Jag är ungefär världens sämsta vikarie eftersom jag aldrig kan jobba, men det var trevligt ändå och fika fick man också. Nu sitter jag här och fryser och funderar på att lägga mig i sängen och läsa lite.

/Helga som fortfarande inte blivit av med irriterande huvudvärk...morr

Fibes, oh Fibes! - Nothing's gonna beat us this time
på v-dalas klubb velvet på lördag, gå och se.