lindansaren

Såg precis dokumentären "Lindansaren", om komikern Jesper Odelberg som har en cp-skada. Väldigt intressant och avslappnad dokumentär. Något som verkligen upprör mig är hur mycket fördomar folk/vi har mot funktionshindrade och hur illa de behandlas och körs över trots att de är lika kompetenta som vilken ("normal"?) människa som helst. När jag jobbade som personlig assistent märkte jag verkligen hur anonym man som relativt "vanlig" är när man till exempel går på stan. Alltså, att folk inte tittar på en märker man egentligen förrän de verkligen gör det (för då märks det, tro mig...). När vi gick på stan stirrade verkligen folk, sådär så de vänder på huvudet efter en när man gick förbi. Tänk att alltid känna sig så..uttittad. Och att tvärtom i situationer som när man står i kassan och ska betala inte bli sedd alls, nej, då är det mig man riktar blicken mot. Och att folk inte lyssnar, att de ignorerar en när man har något att säga bara för att man inte kan prata på vanligt sätt och det är ansträngande/tidskrävande att behöva använda teckentavlan. Att som vuxen människa inte få ett glas vin eller en nubbe på midsommarafton för att assistenten som jobbar inte tycker att det är lämpligt. Att inte bli insläppt på krogen, att folk ständigt ifrågasätter ens kompetens vad gäller saker man så klart har full koll på. Morr.

Det är tufft med folk som verkligen visar upp sig utåt och gör allt för att öka kunskap och bryta fördomar. Till exempel författaren 
Gunilla Gerland som verkar ägna sitt liv åt att sprida ut hur det är att leva med högfungerande autism. Mer sånt behövs!

Zorro är återfunnen. Han var inte ens hungrig. Kanske blev matad av någon snäll tant med lyxigare kattmat än Willys bitar i gelé. Jag pratade med mamma och fick veta att Miranda födde en ynka kattunge i förrgår. Trots p-piller, ett litet mirakelbarn med andra ord. Nu blev jag nästan sugen på att åka hem. Min fina lilla Miranda. Undrar hur många gånger jag sett henne föda ungar egentligen...(och det är lika otroligt varje gång). I går var det Kulturnatten på Södertälje Stadsbibliotek. Pappa presenterade Jonas Hassen Khemiri när han skulle hålla föredrag. Det är tufft, han är lite cool (Jonas alltså, inte min far..eller jo, han är väl i och för sig också cool..men..jaja)...och apropå sånt jag borde läsa så finns nog "Ett öga rött" med på den listan. Nån gång, som sagt. Jag saknar mitt gamla jobb på Café Blå Rummet lite, även om det var åratal sen så känns det fortfarande som "mitt" café på något sätt. Att jobba när det var musikcafé för utvecklingsstörda och höra de skråla och dansa tryckare till "Leende guldbruna ögon" var nästan det finaste man kan uppleva. Alla skumma stammisar, som silverte-tanten, chilenaren som kom in varje kväll och han med de gigantiska hörlurarna. Blå Rummet är nog det enda jobb jag haft som aldrig någonsin inneburit minsta lilla ångest eller obehagskänsla.


Nej, nu ska jag äta upp min chokladkaka och klappa mina katter. God natt.

/Helga


Badly Drawn Boy - The Shining

mycket fin helt enkelt


Kommentarer
Postat av: Anonym

well.. dags att plocka fram våra inre mauds då. jag blir SÅ upprörd!

2006-11-26 @ 22:26:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback