en ynka blogg...

I natt drömde jag att jag skulle vara kulturell och gå på en utställning av något slag. Den visade sig handla om döden och bestod av tre tanter som låg i varsin säng. De var döende och hade varsin klocka på sängen som visade hur länge de hade kvar att leva. Tant 1 hade bara en timme kvar, hon såg jätteläskig ut, som om hon hela tiden försökte få luft men inte lyckades och vred sig i nån slags dödsångest. Tant 2 hade en dag kvar att leva och Tant 3 en hel vecka. Jag tror att jag var fascinerad av utställningen, fast den kändes lite morbid. Folk gick runt och kände på tanterna och tog kort.

Jag som nyss tänkte på att jag i stort sett aldrig funderar över döden och andra existentiella frågor (det enda som verkligen skrämmer mig är att tänka mig att de jag tycker om dör). Men lite påverkad verkar jag ändå ha blivit av att läsa om det dagarna i ända för nu börjar det visst ploppa upp. Eller så finns det någon annan snuskig freudiansk tolkning?

/Helga

Moneybrother - It ain't gonna work   (från "Jag kommer att dö ensam"-skivan)