en ynka blogg...

Jag känner just nu av att jag gick upp klockan fyra i morse. Jag ville just då helst av allt ligga kvar i vårt illaluktande rum och sova så riktigt länge på morgonen, men det fick man minsann inte utan vi tvingades ut i regnet till buss, ännu en buss, flygplan, buss igen, tåg, samt ytterligare en buss. Vårt hostel var som sagt inte det fräschaste vi sett. Den dagliga städningen bestod av att en person kom in i rummet med en rengöringsflaska i högsta hugg, sprutade lite rengöringsmedel på spegeln och torkade av det med en trasa. Det var liksom inte spegeln som var det största problemet, jag tvivlar på att våra manliga roommates ens använde den. Hihi. Man kunde inte låta bli att fnissa högt varje morgon när städerskan kom in och man hörde det karaktäristiska sprutljudet av rengöringsmedel mot spegeln, det enda som faktiskt var rent i rummet. Till rummets försvar ska sägas att jag sov sjukt gott. Jag vaknade inte ens när irländaren rumlade in nån gång på morgonkvisten.

Eftersom Ia redan skrivit så fint om det mesta av intresse tänkte jag mest bara tillägga några ynka kort från min rätt så dåliga kamera:



Efter att den första morgonen, trots att ha blivit varnade av dansken i vårt rum,  provsmakat gratisfrukosten på hostelet bestämde vi oss för att inte göra om det misstaget (dock var brödrosten en väldigt spännande konstruktion som vi inte riktigt förstod oss på) utan införde en alternativ morgonritual. Denna bestod av salladsbuffé (plus mango!) från Sainsbury's som intogs på väl vald plats. På grund av bänkbrist blev denna väl valda plats oftast en omysig tunnelbanebänk, men sista dagen hittade vi minsann en sån riktigt pittoresk brygga precis vid Camden Market. På en sån frukost stod man sig rätt länge!

Så här glada ser vi ut efter att ha sett Pete Doherty i Koko-kön, blivit beskyllda för att vara för påklädda i kön (det VAR kallt och vi hade vanliga jackor och halsduk - bara för att killen framför oss stod i tunn tröja betyder det inte att det är optimalt) samt kommit in och sett de underbara lokalerna.
OBS! Ia blev även beskylld för att ha ett trist namn, det lät inte tillräckligt svenskt. Helga funkade dock bra.


Koko är som sagt en mycket cool klubb. Bara några dagar tidigare hade kära Jarvis spelat där och vår roommate från Newcastle hade varit där och kollat på The Pipettes.

När vi skulle till Tate Modern vägrade tunnelbanan att gå som vi ville. När vi frågade en trevlig stationsvakt tvingade han oss till en promenad eftersom det var en sån lovely day. Det gjorde han rätt i, för det var fin utsikt över Themsen och himlen var för en gångs skull klarblå. Vi blev inte beskyllda för att vara okulturella på grund av för snabb genomgång på Tate. Det kan ha berott på att det var sjukt stort och att ingen hade koll på oss. Fast vi såg faktiskt det mesta. 

Sammanfattningsvis var det en mycket trevlig resa. Några dagar till skulle inte varit helt fel. Då hade vi kanske hunnit med lite mer pubbande, ännu en klubbkväll, fönstershopping på Harrods, marknadsstrosande med mera med mera. Nästa gång jag åker till London ska jag ha med ett par extremt bekväma skor, en portabel bänk och en papperskorg. Slutligen kommer jag nog aldrig mer kunna åka rulltrappa utan att ha "Vuxna Människor"-inspirerade tvångstankar...

Nu är klockan snart åtta och jag ska gå och lägga mig. God natt!

The Libertines - Can't stand me now
eftersom jag har noll kändiskoll måste jag erkänna att jag troligen inte fattat att det verkligen VAR Pete Doherty om inte Ia och tjejen framför i kön hade envisats med det...jag såg mest en vanlig kille i hatt o rock omgiven av andra killar i spännande frisyrer...hmm, kanske borde läsa mer skvallertidningar ifall jag skulle springa på en kändis när jag är helt själv nån gång.