försenat boktips
Jag vill mycket hellre blogga än läsa om åldrande. Fast det är intressant. Boken är bra. Har en annan bok att läsa som också verkar bra. Och ett fördjupningsarbete om Alzheimers som inte heller verkar det minsta tråkigt. Det är en sjukt skön känsla att vara så nöjd med det man läser. Okej, det kanske bara är tillfälligt, men ändå. Förra terminen kände jag också såhär större delen av tiden (hmm, tror jag, eller så är det någon slags efterhandsglorifiering för nu när jag tänker på det så minns jag att jag hade ångest inför typ varje seminarium och hatade sociologi och allt möjligt..). Men nu googlade jag en bok jag läste i slutet på sommaren för att jag skulle se vad författaren hette och kunna skriva upp det i läsdagboken (ja, det är lite nördigt med läsdagbok men jag har fått den av pappa och det är himla smart för då har man allt man läst samlat..ångrar att jag inte började med det redan när jag var typ 6 och började läsa böcker) och tänkte att jag kunde ju fylla ut bloggi lite. Jaja, back to business.
Boken heter Röda vita rosen och är skriven av Mariette Glodeck. Den har faktiskt en egen hemsida vilket jag tycker är lite roligt. Man kunde bland annat läsa bortklippta scener och se bilder från releasepartyt (hmm, inte så intresssant för nån som inte var där kanske men ändå..). Jag kanske ska skriva något om vad jag tyckte om boken. Alltså, den var ganska bra. Inte sådär jättebra så att känslan sitter kvar länge. Fast skön läsning sådär, en sån där bok man plöjer igenom och som bara slinker ned men ändå lämnar kvar någon slags eftertanke. Och personerna var intressanta. Den handlar om ett gäng gamla kompisar som glidit ifrån varandra men ska fira midsommar ihop. Sen kommer så klart en massa grejer från deras förlutna upp och spökar och det slutar helt märkligt. Något som var väldigt kul var att varje kapitel inleddes med ett låtcitat och på hemsidan finns alla låtar så man kan vara olaglig och DC-ladda hem dem. Och stycket där författaren beskrev hur hon ville skriva:
"Jag hoppas att denna min första bok språkligt uppfattas ungefär som en perfekt blandad Long Island Iced Tea. En Long Island består av lika delar av alla barskåpets vita spritsorter: Gin, Rom, Vodka, Tequila, Cointreu, och så citron, massor av is och så toppar man upp med en pytteskvätt cola. Om man har lyckats så har man en tio cl spritstark drink som smakar … iste! Det är nästan som trolleri. Alla spritsmakerna balanserar varandra. Den är lättdrucken.Den är läskande och god. Men otroligt förrädisk.Så vill jag skriva. Enkelt, lättillgängligt, underhållande men när man druckit klart ska man upptäcka att man blev påverkad starkare än man trodde …".
En sån riktigt god jämförelse. Dock har jag hört rykten om att Long Island Ice Tea inte alls smakar iste utan bara sprit och i så fall blir det liksom inte lika positivt. .
Nästa gång ska jag skriva några väl valda ord om Johan Cullbergs välkända bok Kris och Utveckling, måste bara se till att läsa den först. Det lär inte bli lika lätt som med skönlitteratur eftersom man liksom får ett automatiskt motstånd så fort något är obligatoriskt.
/Helga, som hellre bloggar om böckerna än läser dem (verkar det som..)
Boken heter Röda vita rosen och är skriven av Mariette Glodeck. Den har faktiskt en egen hemsida vilket jag tycker är lite roligt. Man kunde bland annat läsa bortklippta scener och se bilder från releasepartyt (hmm, inte så intresssant för nån som inte var där kanske men ändå..). Jag kanske ska skriva något om vad jag tyckte om boken. Alltså, den var ganska bra. Inte sådär jättebra så att känslan sitter kvar länge. Fast skön läsning sådär, en sån där bok man plöjer igenom och som bara slinker ned men ändå lämnar kvar någon slags eftertanke. Och personerna var intressanta. Den handlar om ett gäng gamla kompisar som glidit ifrån varandra men ska fira midsommar ihop. Sen kommer så klart en massa grejer från deras förlutna upp och spökar och det slutar helt märkligt. Något som var väldigt kul var att varje kapitel inleddes med ett låtcitat och på hemsidan finns alla låtar så man kan vara olaglig och DC-ladda hem dem. Och stycket där författaren beskrev hur hon ville skriva:
"Jag hoppas att denna min första bok språkligt uppfattas ungefär som en perfekt blandad Long Island Iced Tea. En Long Island består av lika delar av alla barskåpets vita spritsorter: Gin, Rom, Vodka, Tequila, Cointreu, och så citron, massor av is och så toppar man upp med en pytteskvätt cola. Om man har lyckats så har man en tio cl spritstark drink som smakar … iste! Det är nästan som trolleri. Alla spritsmakerna balanserar varandra. Den är lättdrucken.Den är läskande och god. Men otroligt förrädisk.Så vill jag skriva. Enkelt, lättillgängligt, underhållande men när man druckit klart ska man upptäcka att man blev påverkad starkare än man trodde …".
En sån riktigt god jämförelse. Dock har jag hört rykten om att Long Island Ice Tea inte alls smakar iste utan bara sprit och i så fall blir det liksom inte lika positivt. .
Nästa gång ska jag skriva några väl valda ord om Johan Cullbergs välkända bok Kris och Utveckling, måste bara se till att läsa den först. Det lär inte bli lika lätt som med skönlitteratur eftersom man liksom får ett automatiskt motstånd så fort något är obligatoriskt.
/Helga, som hellre bloggar om böckerna än läser dem (verkar det som..)
Kommentarer
Postat av: ia
long island ice tea är en sådant riktig överskattad drink. iaf den jag drack.
Trackback