spindelgos
Jag har huvudvärk och väntar på att Johan ska komma hit så vi kan äta choklad. Choklad är troligen botemedelet för min huvudvärk. Idag har varit en spännande dag, först exponeringsbehandling för spindelfobi på förmiddagen och sen KBT-handledning på eftermiddagen.
Mitt förhållande till spindlar är lite speciellt. Jag gick faktiskt en exponeringsbehandling för några år sen (eh, ganska många till och med..shit, har ju bott i den här stan i över fem år nu) då min spindelfobi hade eskalerat på grund av boende i källare full med äckelspindlar (euh, jag vågade knappt gå runt i resten av källaren själv, att duscha blev en jättestor grej för det brukade finnas stora spindlar i samma rum som tittade lömskt på mig och var beredda att attackera..eller så tolkade åtmisntone jag situationen). Det var typ magiskt, efter någon timme satt jag och gosade med en sån där bamsespindel och allt kändes frid och fröjd. Just då i alla fall. Sen flyttade jag ifrån källaren och kom inte i kontakt med fler spindlar på länge...möjligen nån gång hemma hos mina föräldrar men det var ändå rätt sällsynt. Då är det svårt att veta hur man klarar spindelsitutioner. Dock har jag märkt att varje gång jag sett en spindel efter behandlingen så måste jag, hur obehagligt det än känns i början, ta upp den och hålla på med den. Det räcker inte med att se den och kunna hantera den situationen..nej då, vi ska helst gosa också. Därför var det perfekt med en gosvänlig exponeringsspindel. Jag hade världens ångestpåslag innan jag fått se den (faktiskt redan innan jag ens kommit till skolan och bara tänkte tanken på äckelstora spindlar), men när jag väl hade den gående på handen så känns allting lugnt.
Jag funderar på att öva exponering på mina spindelrädda systrar (eftersom det är delvis mitt fel att de är rädda, tack vare modellinlärning)...någon som känner sig manad?
jag lägger in en minityrbild med hänsyn till Kerstin...flooding kanske inte är rätt metod..
Helga
Psapp - Eating Spiders
fast att äta dem är väl att gå lite väl långt, nog för att det är bra med överexponering men det finns ju gränser....
Mitt förhållande till spindlar är lite speciellt. Jag gick faktiskt en exponeringsbehandling för några år sen (eh, ganska många till och med..shit, har ju bott i den här stan i över fem år nu) då min spindelfobi hade eskalerat på grund av boende i källare full med äckelspindlar (euh, jag vågade knappt gå runt i resten av källaren själv, att duscha blev en jättestor grej för det brukade finnas stora spindlar i samma rum som tittade lömskt på mig och var beredda att attackera..eller så tolkade åtmisntone jag situationen). Det var typ magiskt, efter någon timme satt jag och gosade med en sån där bamsespindel och allt kändes frid och fröjd. Just då i alla fall. Sen flyttade jag ifrån källaren och kom inte i kontakt med fler spindlar på länge...möjligen nån gång hemma hos mina föräldrar men det var ändå rätt sällsynt. Då är det svårt att veta hur man klarar spindelsitutioner. Dock har jag märkt att varje gång jag sett en spindel efter behandlingen så måste jag, hur obehagligt det än känns i början, ta upp den och hålla på med den. Det räcker inte med att se den och kunna hantera den situationen..nej då, vi ska helst gosa också. Därför var det perfekt med en gosvänlig exponeringsspindel. Jag hade världens ångestpåslag innan jag fått se den (faktiskt redan innan jag ens kommit till skolan och bara tänkte tanken på äckelstora spindlar), men när jag väl hade den gående på handen så känns allting lugnt.
Jag funderar på att öva exponering på mina spindelrädda systrar (eftersom det är delvis mitt fel att de är rädda, tack vare modellinlärning)...någon som känner sig manad?
jag lägger in en minityrbild med hänsyn till Kerstin...flooding kanske inte är rätt metod..
Helga
Psapp - Eating Spiders
fast att äta dem är väl att gå lite väl långt, nog för att det är bra med överexponering men det finns ju gränser....
Kommentarer
Trackback