en ynka blogg...

blä. vi har reklam med en äcklig rå kyckling som skuttar omkring i vår ynka blogg. nackdelen med gratis bloggsida. ynk.
kan den inte bara gå och dö.. hmm. fast den är nog redan död. den kanske man kremeras så blir den en grillad kyckling istället.  men den fortsätter säkert steppa runt ändå. uhuuu.

en smula bitter ia

låt: magneic fields - a chicken with it´s head cut off
nästan helgerån att sätta en sådan bra låt i samband med en störd hoppande kyckling men den passar så riktigt bra.

Känner för att klaga lite. För det första tror jag aldrig jag kommer att komma igång med träning igen. Blir sjuk, kanske bara inbillningssjuk men ändå, varje gång jag ska träna. Idag var jag duktig och tog med träningskläder till skolan för att åka direkt efteråt. Såklart får jag smygande halsont och huvudvärk under första rasten. Nu känner jag mig nästan sjuk. Inte bra alls. Jag har varken tid eller lust med elaka förkylningar. Bort!

I morse var jag dödstrött och klarade inte alls av att släpa mig upp den tid jag tänkt mig. Sen ringer de från posten och nyvaken som jag är tackar jag ja till två veckors jobb i jul. Suck. Nu vet jag inte om det var smart. Jag har lovat mig själv gång på gång att inte gå tillbaka dit. Posten = ångest helt enkelt. I höstas ringde de och erbjöd mig massa jobb och jag var så nöjd över att jag lyckades tacka nej trots att jag var i desperat behov av pengar. Sen när jag fick autismjobbet tänkte jag att nu kan jag verkligen säga "aldrig mer posten", men nya jobbet har ju inte visat sig innebära särskilt mycket pengar än i alla fall (de gånger de ringt mig har jag ändå inte kunnat och nu minns jag knappt hur någonting fungerar där, dessutom känns det skönt att de inte ringer eftersom jag precis som jag sagt tidigare egentligen inte vill jobba). Två ynka decemberveckor (för mellandagarna ska jag faktiskt vara ledig i år!) ska jag väl klara av? Men åh vad det alltid känns hemskt att behöva snabblaga mat för att sedan cykla iväg i mörkret på kvällen och inte komma hem förrän vid midnatt. Det här är sista gången, jag lovar. Har nästan pre-ångest redan. Dessutom kommer jag säkerligen missa roliga julfester och sånt, så brukar det nämligen bli. (Tänk på pengarna, tänk på pengarna, tänk på vad de kommer räcka till, typ en Ryanairbiljett till Prag? Eller, mer troligt, några terapitimmar..).

Jaha, vad finns det mer att klaga på då? November är trist på alla sätt och vis, vädermässigt och händelsemässigt. Jag fick mersmak av att resa och tycker bara att vardag är trist trist trist. Behöver tvätta, men orkar inte, kanske kan hinna med det i morgon bitti. Borde skriva klart mitt barnfall, men det känns inte så spännande. Måste åka och handla kattmat. Det är alltid kattmat jag köper för mina sista pengar i slutet av månaden. Men jag har bara lust att lägga mig i sängen, ta en alvedon, dricka en kopp te och läsa ut boken jag håller på med.

/Helga med ett strålande onsdagshumör..

The Cure - All cats are grey
men inte mina katter, de är svarta och sötast i hela världen.

Det har blivit många inlägg i klagan-kategorin på sistone. Så här kommer ett till. Har haft en sömnlös natt och sitter hemma och är bitter över att jag missar den troligen intressanta föreläsningen som jag skulle gå på. Den är säkert skittrist. Hoppas det ("vad är väl en bal på slottet...?"). Morr. Känns inte som jag gör världens bästa intryck heller, men ärligt talat så hade jag verkligen tillräckligt bra anledning att stanna hemma när jag i morse vaknade till liv efter att äntligen ha fått sova några timmar. Nu mår jag rätt okej, så okej att jag ser fram emot kvällen. Kanske min strategi att dricka en liter tranbärsjuice och minst två liter citronvatten igår hjälpte. Men som om det inte var nog med jävla urinvägsinfektion så fick jag också värsta mensvärken jag varit med om och hade behövt morfin snarare än en ynka ipren.

Haha. Nu har jag gnällt färdigt. Annars är mitt liv helt underbart. Förutom att det regnar här i Uppsala idag.
/bitter-Helga

Johnny Cash - Hurt

ynk. viss ambivalens har uppstått. älsklingspsapp spelar ju på kalmar den 4e. samma dag som våra vänner ska ha halloweenfest komplett med utgång och sånt. ynk. mååååste dessa två saker nödvändigtvis sammanfalla?
jag vägrar missa psapp. förmodligen min enda chans här i livet att få se kycklingen brynnhilde in action (har dom inte med kycklingen blir jag sååå upprörd).
men att missa vänfest är ju inte heller roligt. blir så sällan alla är samlade för en vild omgång fest..

även fast jag vet att det typ inte går så fantiserar jag om att kunna spinga emellan.. för spapp börjar inte spela/psapp börjar inte psela förräns helt sent säkert.. men likt förbannat måste man vara där och hänga på låset för att komma in. hmm.. kanske träffa vänsen efter psapp. men då blir jag ju fattighetsruinerad istället pga två inträden villket londonkassan inte tillåter. dammit!

allt är ynklyst.

hmm. detta framstår som ett töntigt lyxproblem när jag ser det i skrift. har man inte problem så skaffar man sig, ynka eller ej.

ikväll ska jag äta godis. det är gott. dock har jag gått upp typ tre kilo under denna praktikperiod. jag får alldeles för mycket mat i förhållande till mina två ynka 15-minuterspromenader i maklig takt till och från bussen. dock bryr jag mig inte i stort. det är ju vinter å då syns det inte under alla kläder.
hmm. det verkar snarat vara middag dessutom. firre-fisk närmare bestämt. mm-mm-mmm..

ciao ciao italia

/ia

låt: lily allen - alfie
very rolig och trallvänlig.

Nu tänker jag också komma med ett inlägg i den eminenta klagokategorin. Egentligen bloggar jag bara för att undvika pluggande just nu. Ju mer stressad jag är, desto lättare blir det att undvika plugg. Konstigt, det borde ju vara tvärtom. Säkert handlar det om "self handicapping", om jag inte pluggar nu så har jag någon yttre omständighet att skylla på (typ: bloggen behövde verkligen uppdateras!) när jag inte får godkänt på morgondagens seminarier. Jag har lite ångest för jag hatar seminarier och har inte riktigt läst boken. Skumläst ja, men för mig innebär det i princip att ingenting fastnar. Jag kommer helt enkelt inte ha någonting alls att säga. Buhu. Och sen är jag redan stressad över nästa vecka för jag har insett att jag kommer ha knappt två dagar till den s.k hemtentan som ska skrivas då. Visserligen är det dumt att ta ut stressen i förskott för jag har ingen aning om hur omfattande den är, men ändå. Suck.
Att jag har så mycket att göra just nu (vilket jag ju aldrig brukar ha) beror nog på att jag kanske har fått ett jobb och därför måste gå på massa introduktionspass som råkar ligga nästa vecka (vilket kanske inte är lämpligt egentligen, men det är säkert inte bättre vid något annat tillfälle..). Just det här med ett jobb känner jag mig lite ambivalent inför eftersom jag egentligen inte känner för att jobba. Men på plussidan finns pengar och eftersom jag faktiskt måste ha mer pengar, särskilt nu när jag börjat med terapin, så överväger det starkt. Gnäll gnäll gnäll. Frågan är om jag har något mer att gnälla över? Kanske att det är kallt i lägenheten, att jag har ont i hela kroppen (förhoppningsvis som en följd av måndagens träningspass) och är så trött att jag nästan somnar när jag försöker läsa.

Nej, nu ska ni slippa min negativa inställning till allt ett tag...
Au revoir
/Helga

The Strokes - Is this it?