djävulen bär prada

nu ska jag åxå dra mitt strå till stacken (dra min bok till bloggen?) å säga några sanningens ord om vad jag har läst på sistone.

eftersom djävulen bär prada är very aktuell för tillfället pga att den blivit film (med meryl streep och anne hathaway f.ö) så tänkte jag att den kunde funka som reselektyr på tåget till sthlm.
well. den var väldigt.. ytlig. å chick-lit:ig. vilket ungefär är samma sak. fast den måste väl vara lite ytlig eftersom den utspelar sig på ett modemagasin..
i korta drag handlar det om andrea som just är färdig med college och som råkar få jobb som assistent till en redaktör på en stooor och känd modetidning( ett jobb alla säger att miljoner flickor skulle dööö för) trots att hon är helt ointresserad av mode. redaktören visar sig vara.. well.. gräslig. helt otroligt gräslig faktiskt. men andrea biter ihop eftersom att ha arbetat för miranda priestly (gräsliga redaktören) i ett år är en biljett till nästan vilket jobb som helst inom tidnings/modesektorn och andrea vill skriva för new york post (=fiiiin, seriös tidning).

boken handlar om andreas tid som slav till miranda priestly. med ingående beskringar om allt elände. bara att hämta kaffe till henne är förenat med livsfara..
man får veta hur det fungerar på en stor modetidning. om det som står i boken stämmer är jag inte ett dugg avundsjuk på alla flashiga modemänniskor. fast det är ju intressant att läsa hur det kan gå till, om det nu är sant alltså. hoppas inte. urk.
dessutom är det väääldigt många beskrivningar och upprabblingar av alla kläder andrea får ha på sig. istället för att skriva bruna mockabyxor så blir det bruna mockabyxor från GUCCI. märkena måste tydligen alltid rabblas upp. exempel: huvudpersonen har på sig öppna jimmy choo-skor med stilettklack, bruna mockabyxor från gucci, genomskinlig dolce&gabbana-top och en stor luis vuitton-väska i handen. väldigt irriterande i längden. okej, hon kanske inte hade just dessa kläder på sig vid ett och samma tillfälle, men vad det än var som räknades upp så lät allting falltid förrutom irtriterande dessutom fascinerande fult. hon skulle alltså jobba på en stor modetidning och klä sig som värsta white-trashbruden (en dyr sådan. but still..)
jag blir så upprörd. MOCKABYXOR!?!

vill man ha en lättläst, något irriterande bok och är intresserad av modebranschen så är denna väl lämplig. fast då får man stå ut med väldigt mycket jimmy choo-skor hit och mockabyxor från gucci dit. plus en vidrig chef som man får lust att strypa med en av hennes egna hermes-scarfar.

författaren har f.ö arbetat som assistent till anna wintour (som jag sett bära prada på front row-bilder) på vogue. uuuundrar om hon inspirerats till denna boken därifrån?



/ia (gnällig bokrecensent)

låt: the pipettes - simon says

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback