en ynka blogg...

När jag är i Södertälje och exponeras för en överfylld bokhylla blir det ofta så att jag läser en del. Att jag blivit förkyld och har legat och snörvlat i soffan hela dagen idag har hjälpt till, det har varit värsta slappa bokläsardagen.

Först läste jag ut Jonas Hassan Khemiris andra bok Montecore igår (jag har dock inte läst den första, "Ett öga rött", men det tänker jag verkligen göra efter detta). Montecore handlar i alla fall om Jonas själv (hmm?) som får brev från en vän till sin pappa när han precis ska ge ut sin första bok, denna vän uppmanar honom att skriva en bok om sin far som var/är fotograf och bifogar en hel del brev + egna minnen från deras gemensamma liv i Tunisien. Sedan vävs "vännens" (är det verkligen han som skriver?) minnen ihop med hans egna och de uppvisar lite olika bilder av hans pappa. Att breven från pappans vän är skrivna på märklig svenska direktöversatt från arabiska (men även andra grejer, som att boken handlar om författaren själv som ska skriva en bok) gör att den till stilen påminner väldigt mycket om sjukt roliga och bra boken Allt är upplyst (Jonathan Safran Foer). Visserligen är det absolut inget fel med det, Montecore är också både rolig och väldigt bra. Men har han snott konceptet eller är det en (rätt osannolik) tillfällighet? 

 Montecore - en unik tiger, boknamnet efter en tiger som anföll sin tämjare..

Sen gav jag mig på min systers second hand-fynd, Flickornas handbok i jakt och fiske av Melissa Bank. Och den var faktiskt också riktigt bra (även fast både omslagets utseende och titeln låter som värsta chick-lit-boken som handlar om hur man ska snärja drömprinsen genom att vara allmänt mesig..ehh..oj vad fördomsfull jag är). Här beskrivs olika episoder ur huvudpersonens liv där hon har olika förhållanden med mer eller mindre normala män eller iakttar andras förhållanden och hur det går (inte alltid så bra). Sen blev det hysteriskt kul när hon efter att ha läst en självhjälpsbok i hur man hittar kärleken och sen träffar (typ) Mr Right håller på att förlora honom eftersom hon internaliserat budskapet i den ynka boken och hela tiden hör författarnas röster i huvudet, dessa uppmanar henne typ att inte tacka ja direkt till dejter, inte vara rolig och så vidare. Antar att slutsatsen man ska dra är att det där störda dejtingspelet och att spela svårfångad inte är något att satsa på. Dock funkade den metoden jättebra när hon använde sig av den i början..men då var det ju inga Mr Right-killar hon lyckades fånga. 

 följ alltså inte råden i alla självhjälpsböcker med löjliga titlar

Nu är jag tillbaka i min kära Uppsalalägenhet och ska snart gå och lägga mig hade jag tänkt. Hoppas att Ia och company haft trevligt på middag och låter bli att dansa på högtalarna (eller i takt med hemska siluettjejerna) på BJ. För mig blir det en lugn helg, kanske rentav en kreddig filmkväll i Floggan med Citizen Kane i morgon kväll?

/litterära (hah) Helga

Placebo - Bruise pristine
funderar på att gå in i en placebo-period, nästan alla deras låtar är ju väldigt väldigt bra.

”Att leva utan partner är något som vissa är helt nöjda med, medan det för andra är ett problem som känns katastrofalt. Kvinnor upplever ofta denna situation mer förödmjukande. Det kan i sociala sammanhang kännas som om de var ratade. Männen däremot kan få luta sig mot den klena trösten att omvärlden kan tänka sig att det kanske inte var någon som dög som kvinna åt dem. Det traditionella könsrollsmönstret – med kvinnan som passivt måste vänta på att någon ska intressera sig för henne och mannen som aktivt kan ta kontakter – lever fortfarande”

(Johan Cullberg - Kris och utveckling)

Weezer - This is such a pity

De senaste dagarna har jag läst en hel del. Väldigt praktiskt att läsa tunna alternativt lättlästa böcker (på svenska!) som går fort, då hinner man ju med fler och får fler kultur-och bildningspoäng.

Först var det Den unge Werthers lidanden, en riktig klassiker alltså. Den var bra, faktiskt (trodde inte jag skulle gilla den alls efter att ha läst några sidor). Överdrivet romantisk-sorglig större delen av tiden (man får lust att säga till huvudpersonen att skärpa ihop sig och gå vidare med sitt liv!), men ändå ett bra porträtt av en intressant (och tragisk) person. Häftigt när man tänker på att den faktiskt är skriven på 1700-talet och hur mycket (särskilt känslor och tankar om psyket och sånt) som ändå är sig likt idag. Språket var inte alltför svårbegripligt och jag lärde mig det nya ordet ynkedom, vad mer kan man begära?

Sen kände jag för något lite mer lättläst (hade ju faktiskt läst två klassiker på rad, vilket är mer än jag brukar ta mig igenom på minst ett år annars), även om det boken berörde på sätt och vis var ännu värre än Werthers berömda självmord. Hittade Jag väljer livet  av  Sabine Dardenne, en av de tjejer som var kidnappade hos den belgiska pedofilen och seriemördaren Marc Dutroux där hon blev inspärrad och utsatt för massa obehagliga grejer. Hemsk, men ändå intressant.

Och nu håller jag på med en bok som jag hittade i bokhyllan här hemma: Åka buss med min syster av Rachel Simon. Författaren skriver om hur hon följer med sin utvecklingsstörda syster på det hon sysslar med om dagarna: att åka buss runtomkring i staden. Riktigt bra är den och jag småskrattar och är gråtfärdig omvartannat. Systern beskrivs på ett så fint sätt och jag känner igen henne i så många människor, både mentalt funktionshindrade och "normalbegåvade". Ska fortsätta med att läsa den nu. Har kommit på att jag oftast tycker väldigt bra om biografier, ska nog börja leta på de hyllorna nästa gång jag besöker ett bibliotek i stället för att bara kolla Hc och Vl-hyllorna (spykiatri). Upptäckte när jag jobbade i början på sommaren att det finns så sjukt mycket biografier. För att citera den yngsta och jobbigaste sommarjobbarkillen: "Jag ska skriva en biografi om hur mycket jag hatar att ställa upp alla dessa jävla biografier".


/Helga, som inte hatar biografier (åtminstone inte alla..)