little miss sunshine
i söndags var jag och fellow bloggkollega på bio. mkt trevligt. vi såg "little miss sunshine" och den var helt underbar! den handlade i stora drag om en ganska knäpp familj som packade in sig i en gul wolkswagen minibuss, som måste springas igång, och åkte genom hela halva USA till skönhetstävlingen "little miss sunshine" som deras 7-åriga dotter dotter olive hade kommit med i. i familjen ingick heroinsnortande farfar (visste inte ens att det GICK att snorta), 15-årig nietzscheläsande son som bestämt sig för att enbart konversera med lappar tills han kommer in på flygskola, pappa med misslyckad karriär och irriterande vinnarinstinkt, supergullig dotter, suicidal gaymorbror och en relativt normal mamma som försöker hålla ihop familjen.
alla var helt knäppa men man tyckte om dem ändå, till och med den irriterande pappan som blev personlig favorit i det sjukt roliga slutet. vi skrattade så vi grät. båda två. och det är inget jag speciellt ofta gör på bio.
åh, den var så bra. en helt sorglig händelse övergick till ngt helt roligt. och så var det hela filmen. den var både sorglig och jätterolig. och det är inte det lättaste att få ihop.
så himla väl värd att se är den!
den enda nackdelen var att i trailern för filmen så spelades the flaming lips "yeah yeah yeah song" men man fick minsann inte höra den i själva filmen. falsk marknadsföring!
ia
låt: salem al fakir - dream girl
jättesööööt...
Kommentarer
Postat av: Helga
åh, en sån riktigt bra recension. Jag älskade verkligen filmen, gråter typ aldrig när jag ser på film och att skratt-gråta måste vara den bästa kombinationen.
Trackback