pheeeeew

obs. gnällinlägg följer. duktiga människor som är vana vid att vara i farten kan sluta läsa här. ni kommer inte ha ngn som helst förståelse för mina vedermödor..

jag är matt som en.. öh.. katt?
har varit i farten hela dagen (både mentalt och fysiskt) och det är jag inte riktigt van vid.

först gick jag upp den ohemula tiden klockan kvart i sju och tvättade två maskiner. slängde ut ngns tvätt ur maskinerna (dock färdigtvättad) i ren tvättdesperation. tyvärr kom tvättens innehavare just som jag som bäst höll på med mitt verk. han kollade argt på mig. men jag tycker man ska få slänga ut folks tvätt om den är klar utan onda ögat som påföljd. jag slängde den ju inte på golvet direkt. han kanske hade pms?

efter tvättfixning så powerwalkade jag ner på stan. min cykel blev stuuuulen i lördags så jag fick vackert gå. snabb-gå dessutom eftersom jag först skulle ner på samariterhemmet och hämta ifyllda axelformulär från våra axelpatienter vi utvärderar. sen upp till ackis och träffa handledare. allt detta på 45 minuter. det gick nästan.. kom fram till ackis helt sjöblöt. noterat: powerwalking är en olämplig gångart om man har stuprörsjeans (aka långkalsongsjeans) på sig.

väl framme satte jag mig och började sammanställa patienternas svar på axelformulären. det var jobbigt. alla hade satt kryssen helt snett = svårmätt, eller så hade de glömt att fylla i vissa frågor = bortfall = statistiskt dåligt = bitter ia.
dessutom fick jag skrivkramp (skrivmuskelkramp) av att sitta och skriva i alldeles för många adressi till folk som ska få  påminnelsebrev (är man så elak så man inte fyller i våra formulär så får man finna sig i att bli brevterroriserad som straff)

när nästan alla adressi var ifyllda så var det dags att springa genom hela ackis bort till ing 15 och fixa med en särdeles tråkig hemtenta i statistik. givetvis trilskades datorerna och det hela tog en och en halv timme ist för 45 min som jag planerat. dessutom fattade jag typ ingenting av det hela men tillslut, efter massa hjälp av en väldigt snäll kursare med känsla för statistik, så var den fixad! 45 minuter försenad kutade jag tillbaka och bättrade på min skrivkramp med en till omgång adresskrivning och formulärsammanställning. klockan halv två började jag tycka att tangentbordet såg aptitligt ut och jag insåg då att jag inte ätit ngt sedan sju. alltså knata till ing 70s lilla affär och investera i en sunkig macka med kebabjox í, det minst äckliga som fanns kvar efter lunchrusningen.

jag glufsade i mig min så riktigt näringsrika macka på vägen tillbaka och nån gammal övervintrad överläkare kollade misstänksamt på min gående korridorslunch. morr. det var säkert han som hade ätit upp allt gott i lunchsortimentet..

efter "lunchen" satte jag igång med inmatningen i statistikprogrammet och fick genast arbetsskador pga väldigt oergonomisk arbetsställning men jag fattade inte hur man ställde om datastolen?
jag stod ut i nån timme men sedan var måttet rågat (eller vad det nu heter) och  jag flydde fältet.
en promenad tillbaka till floggan väntade mig och tillpåköpet hade jag vid detta här laget skaffat mig en snärtig liten huvudvärk. aldrig har flogsta känts så fjärran.. och aldrig har jag sett så många irriterande cyklister vars cyklar INTE är stulna som cyklar om en i full fart. jag skulle vilja slå någon av dem, eller i varje fall säga till dem på skarpen.

gnäll. nu är jag iaf hemma (och bättar på mina arbetskador genom att sitta och hänga framför datorn)

/ia, som känner sig som hon ägnat sig åt denna aktivitet hela dagen  85060-163

låt: honey is cool - the lion


Kommentarer
Postat av: H

"Din cykel, den blev stuuulen, dom skrattar åt dig nu." Alla har vi fått våra cyklar stulna, men det är synd om dig ändå, särskilt eftersom du bor i världens ände Floggan. Jag har full förståelse för att du är helt slut efter din dag. Du förtjänar datanördande, tv-tittande och kanske till och med lite godis.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback