en ynka blogg...

Här i Uppsala cyklar folk oavsett väder. Jag har precis kommit hem efter en heldag i skolan och hela vägen kryssat mellan snömoddshögarna, rädd för att bli upptäckt av någon polis på spaning efter olagliga typer som cyklar utan lysen (jag HAR faktiskt till och med cykellysen, men jag hade glömt dem i andra jackan). Jag har hört rykten om att typ var fjärde uppsalabo någon gång har stulit en cykel (eller var det "uppsalastudent"? Studenter kanske är kriminellare/desperatare än "vanligt folk"?) och tyvärr hör jag till den skaran. Jag har faktiskt fortfarande lite dåligt samvete.

Men, så här var det: jag hade världens bästa cykel. En traditionell gammal damcykelmodell som man sitter rakt i ryggen på och med dynamolysen som jag inskaffat under en cykeldejt (eh, vanligt uppsalafenomen?) för ganska exakt ett år sen. Terminens sista utekväll parkerade jag vid tvåtiden på natten cykeln utanför Max mitt på Stora Torget för att traditionsenligt äta minimål med green&garlic dip innan hemfärd. När det var gjort gick jag ut och låste upp min cykel för att åka hem, varpå bloggkollega Ia plötsligt ser någon person (minns inte ens vem, så det kan knappast varit någon viktig..) inne på Max som vi måste säga hej till. Då gör jag det fruktansvärda misstaget att lämna cykeln olåst och obevakad och när vi kommer ut igen max 5 ynka minuter senare säger jag glatt "vad sjukt det skulle vara om min cykel var borta nu". Vilket den så klart var. Grr.  Sen gick vi åt varsitt håll för att leta efter cykeltjuven som inte kan ha kommit särskilt långt på den lilla tiden, men tydligen var han snabb för ingen av oss fick tag på cykeln. Dock var jag så upprörd att jag på vägen hem tvångsmässigt upprepade att jag skulle sno en cykel och kontrollerade ifall någon av alla de cyklar som passerades var upplåsta. När jag nästan var hemma hittade jag äntligen en. Den var antagligen olåst av den anledningen att den knappt gick att cykla på, något var väldigt fel med växlarna, men jag tog mig i alla fall hem. Och när jag vaknade på morgonen efter hade jag för ovanlighetens skull världens ångest. Haha.

Det finns en, nästan ännu roligare, fortsättning på historien. Den går ut på att jag hade dåligt samvete och planerade att så fort som möjligt återlämna stöldgodset. Eftersom jag skulle på middag hos två vänner som bodde i närheten så tog jag cykeln dit på kvällen och skulle sen ställa den utanför det rätta huset. Middagen tog max två timmar. Cykeln stod prydligt placerad i ett cykelställ precis utanför vännernas hus (väl synlig från fönstret). När middagen var över och cykeln skulle återlämnas var den stulen. Igen. Jag hoppas verkligen att det var cykelns rättare ägare som hittat den. Men jag tvivlar. Uppsala är som sagt cykeltjuvarnas Mecka...

Helga, leg.cykeltjuv..