en ynka blogg...

Oj, vad många blogginlägg det blev idag då. Kanske är för att jag är förkyld, har en teori om att förkylning, precis som ångest i lagom mängd leder till kreativitet.

Jag tänkte också blogga om divaner. Kom nyss på att jag hade en sjukt rolig dröm i natt. Jag drömde att jag skulle gå till läkaren för att jag hade så ont i halsen. Satt i väntrummet och det kom nån och ropade upp mig, när vi gick iväg mot hennes rum såg jag att det stod att hon var psykiatriker och jag tänkte att "det var väl lite att ta i för lite halsont", men så konstigt var det ju ändå inte. Sen kom vi i in ett rum som var helt beklätt med röd sammet (ganska porrigt faktiskt) och mitt i rummet stod en sammetsdivan som matchade väggarna. "hmm, mysigt rum, inte så kliniskt stelt" tänkte jag. Sen satt hon helt tyst och väntade på att jag skulle börja prata, och när jag efter viss tvekan började med "eh, ja, jag har kommit hit för att jag haft så ont i halsen i några dagar och tror att jag kanske har halsfluss" så körde hon igång i värsta utredningssamtalsstilen med "berätta mer..", "hur känner du när du har halsont?", "kan du utveckla det där lite.." och så vidare. Först tänkte jag att det var väl lite onödigt, kunde hon inte bara skriva ut penicillin och låta mig gå därifrån, men sen kände jag mig verkligen förstådd och insåg att det var sjukt bra. Haha. Jag tror att jag blir lite smått skadad av min utbildning.

                                                                         
det här är visst hemma hos freud, men ungefär så såg det ut.

Nu ska jag återgå till min sköna säng och fortsätta läsa "Catcher in the rye" som faktiskt är sjukt bra och även lagom lätt att ta in för min förkylningsskadade hjärna (den blir omskakad hela tiden, särskilt som jag nyst fyra gånger på rad x antal gånger sen jag kom hem). Har två halvlästa supertjocka böcker på mitt sängbord som jag gjort paus i. Konstigt att jag liksom tröttnar när jag kommit halvvägs, men jag fastnade aldrig riktigt. Egentligen tycker jag att man SKA få lämna böcker outlästa, men någon del av mig vill ändå kunna bocka av dem på nån slags lista över sånt man faktiskt tagit sig igenom. "Blonde" är inte ens svårläst på något sätt, den är bara inte helt rätt. "Bergtagen" är creddig och helt okej, men jag är helt enkelt inte så intresserad av Hans Castorps liv längre, 311 sidor räckte liksom. Jag kommer nog inte bli någon klassikerläsare trots mina gener.

Helga

Hey Willpower - Uh-uh-uh