vänskapsfilosofering

Det är lördagkväll. Jag är på bättringsvägen (peppar peppar) och bloggkollega Ia dricker troligen just nu öl inför sitt studiebesök på Platina där hon genom deltagande obervation ska studera brats i deras naturliga miljö (okej, jag överdriver, det är faktiskt inte bara brats på platina..tror jag). Sitter och tänker lite på vänskap och hur man blir vän med folk. När man var mindre kunde det vara så enkla saker som avgjorde vem som blev ens bästis..


När jag började ettan fanns det en tjej i klassen som bodde åt samma håll som jag. Vi gick alltid på varsin sida om vägen när vi gick hem efter skolan. En dag bytte jag sida, efter det gick vi alltid hem tillsammans och vägen tog längre och längre tid för varje dag eftersom vi gömde oss för polisbilar, jagade djur och lekte detektiver på vägen. Hon var med i jehovas vittnen, fick aldrig några julklappar och fick stå tyst när vi sjöng "den
blomstertid nu kommer" på skolavslutningen. Hennes mamma sydde ett vitt hårband åt mig och hon retades alltid och påstod att min kanin putte hade kissat under mitt öga eftersom jag hade en leverfläck där.


Min bästiskarriär med Jenny kommer jag inte exakt ihåg hur den började, men hon kom ny till vår klass och alla tyckte det var konstigt att hon kom från finland men inte kunde prata finska. En gång när det regnade ute och vi hade hoppat i vattenpölar så strumporna blivit helt blöta och jag kommer ihåg hur vi sen satt på lektionen och i tur och ordning viftade med vår blöta strumpor ovanför bänken så att vår annars väldigt snälla fröken tittade argt på oss. Sen följde många år av sjuka upptåg, det ena stördare än det andra. En favorit jag kom att tänka på nu är leken då man går runt på stan helt normalt och sen typ vart femte steg snubblar till för att sen fortsätta normalt i fem steg till, "ministry of silly walks" innan jag ens sett Monthy python. För att inte tala om alla avancerade busringningar, med förinspelade meddelanden där vi förvrängt rösterna. Med mera med mera...


När min vänskap med bloggkollega Ia började är svårt att säga. Första gången vi träffades var när min vän Emma flyttade ihop med henne, men det var inte förrän typ ett år senare som vi faktiskt tvingades lära känna varandra
då alla runt omkring oss stadgade sig och Ia plötsligt misstänkt ofta efter en utekväll sov hos oss (och dessutom i MIN säng..) som vi tvingades prata med varandra även i nyktert tillstånd och insåg att vi hade sån riktigt lika smak vad gäller livsnödvändiga saker som till exempel musik. Det var lite nervöst till en början, men eftersom vi varit fulla när vi gått och lagt oss brukade det gå bra ändå. Och på den vägen är det. Efter det skrev vi manus till en porrfilm, hade livfulla msn-konversationer mellan våra alteregon smurfo och sniggel och till slut även åkte på semester tillsammans. 


Ja, Åsa och Emma, jag vet att ni velat att vi ska komma ut ur garderoben länge nu och jag är ledsen att göra er besvikna, men det kommer faktiskt aldrig bli något mer än sån riktigt god vänskap mellan oss.


85060-572
somrig ölandsbild


Helga


Hello Saferide - My best friend

damn! I wish I was a lesbian..(hmm, kanske inte är nödvändigt, på det här sättet finns ju möjlighet till fler bra relationer)
 


Kommentarer
Postat av: ia

det hela började med att emma bjöd hem mig till er efter en blöt utekväll och eftersom hon hade el frido i sängen fanns det bara din säng kvar att välja på. eller soffan. det var en av mina mer lyckade bortamatcher faktiskt!

Postat av: Helga

Typiskt Emma att pracka på en raggin, fast i det här fallet var det en sån riktigt lyckad påprackning...en av mina mer lyckade hemmamatcher också skulle jag vilja säga.

2007-03-11 @ 20:09:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback