en ynka blogg...

Tog en hel halvtimmes sovmorgon i morse, vilket bara fick mig att känna mig ännu tröttare för det gav mersmak att få liiite mer sömn, och nu sitter jag på NPUE med obarmhärtig huvudvärk som vägrar försvinna med alvedon. Bajs. Ynk. Jag funderar på att hämta det sköna bolltäcket från motorikrummet och krypa ihop under mitt skrivbord en stund. Tyvärr har jag lite att pyssla med.  Närmare bestämt finputsa utlåtanden. Det är oftast då jag bloggar...att sitta vid datorn och utföra sina arbetsuppgifter är livsfarligt för självdisciplinen. Tur att jag inte har ljud på datorn. Har nämligen inte lyssnat på ny musik på år och dag. Skulle behöva en hel eftermiddag till att gå igenom musikbloggar och ladda ner och lyssna in mig. Känner mig sjukt ouppdaterad på området för tillfället...

För att gnälla vidare så har jag minsann inte tid med att läsa en massa bra böcker jag har lust att läsa heller. Eller ens läsa tidningen ordentligt på morgonen. För att inte tala om att se på film eller tv, då somnar jag direkt. Det jag känner för nu är en riktig slappkurs med typ föreläsningar två dagar i veckan. Men nej då, det verkar bli intensivare än någonsin. Hrrm, jag har ju just haft semester. Jag borde vara full av energi, men idag känns det som om några veckor till inte skulle vara helt fel. Gnäll gnäll gnäll...antar att min störande huvudvärk gör mig extra gnällig.

Jaja, får se fram emot trevliga saker i stället. I kväll ska jag till exempel få slappa hur mycket jag vill (eh, bortser från de ynka faktum att jag ska städa lägenheten, fixa tvättid och tvätta...) och i morgon får jag sova längelängelänge. På lördag ska jag träffa bloggkollega (som jag inte träffat sen innan jul..sjuukt länge sen!) för en hamburgerdejt på väl vald nation. Det ska bli mycket trevligt! Sen får jag förhoppningsvis tillbaka min älskade katt i helgen. Det känns inte hemtrevligt utan honom..Zorro-söt.

Nej, nu ska jag sluta med min gnälliga monolog och återgå till arbetandet. Började lägga upp lite teneriffa-kort igår, men sen blev jag störd...så det kommer väl nån gång snart när jag känner för att drömma mig tillbaka.

Helga

The Magnetic Fields - Papa was a rodeo
jaaa, jag vet att säkert både jag och kollega tipsat om denna massa gånger redan men jag har som sagt inte lyssnat på nåt nytt på hur länge som helst och när jag hörde Stephen Merrits röst på vägen hit i morse blev jag på mycket bättre humör..